-Kärleken övervinner allt- -
body{ background-image: url(http://bandlost.se/m/centerbg.gif); background-repeat: repeat-y; background-position: center center; background-attachment: fixed; }

Fredag!


Mitt första inlägg blir ett tråkigt inlägg. Vissa saker känns bara så jobbiga just nu. Yrkesmässigt inte privat. Man har ju hört historier om folk som blivit lidande på grund av sin yttrandefrihet i bloggen så jag ska försöka att linda in mina ord i den mån jag kan men ni som känner mig kommer inte ha några problem att förstå vad jag menar. Min situation ter sig så att jag har lite ångest över framtiden: kommer jag komma in i skolan? om inte vad händer då? Det är just det som är problemet! jag vet inte, jag orkar inte tänka på det, jag vill att det ska gå lätt och vara över redan! men så lätt är det inte. Saker sätter sig i fel strupe och linan knyter sig och inget vill gå som jag vill. Det är bokstavligt talat som att någon hela tiden envisas med att slänga stora stenar på min fina nysopade asfaltsväg, någon högre makt som verkligen utnyttjar situationen och gör det bara för att den vet att ingen kan sätta sig emot en. Det gör mig något så fruktansvärt arg! Jag orkar inte med ständiga diskussioner och förstår inte vart detta ska leda men en sak vet jag och det är att man kan komma långt bara man väljer att gå på rätt väg. Även ifall min är klichéfylld med stenbumlingar just nu så tänker inte jag stanna och känna mig besegrad. Jag är alldeles för ung för att ha vissa livserfarenheter som jag har skaffat mig. Alldeles för ung för att  låta andra köra över mig bara för att jag inte vågar skrika ut min illvilja om att jag vägrar bli utnyttjad av folk som tror sig veta bättre bara för att de har varit med längre. Ursch jag orkar inte ens tänka på vilken jobbig tid som ligger för dörren. Men jag får försöka fylla luften med positiv energi. Ett slut är början på något nytt och om det för mer sig mer livsglädje och skapar en  förändring i min vardag så tänker jag  välkomna den med öppen famn, allting kan ju bara bli bättre och det beror helt och hållet på mig och jag är INTE här för att stanna :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback